20

Jag är över. Hörde ni det? Jag. är. över. 


Det gör inte lika ont i mig varje gång ditt namn nämns och min själ krackelerar inte så fort jag får se en bild föreställande dig. Jag trodde aldrig att denna dagen skulle komma. Kanske var det något med festivalen som fick mig att sluta känna lika förbannat som innan. Kanske var det alla okända läppar jag kysste eller så är det för att jag faller så lätt för smicker. Kanske är det så att min hjärna helt enkelt har fattat att jag är för bra för någon sådan som du. 


Men jag är inte bara över. Jag är också rädd. Rädd för att kärheten och besattheten ska komma tillbaka. Att den ligger och lurar runt hörnet och vilken sekund som helst ska komma och klamra sig fast vid mig igen. Tänk om det är så att jag inte alls är över. Vad är jag då? Om jag inte är kär i dig längre men heller inte över dig, vad fan är jag då? 


Kanske är det så att en rödhårig person har etsat sig fast i mitt huvud och även om jag inte borde och även om jag inte förstår varför så sitter hen liksom kvar. Dumt nog. Det kanske är därför mitt hjärta beter sig som det gör. Önskar bara att jag visste och att jag kunde sätta ord på alla känslor som flänger och far.