20

Jag är över. Hörde ni det? Jag. är. över. 


Det gör inte lika ont i mig varje gång ditt namn nämns och min själ krackelerar inte så fort jag får se en bild föreställande dig. Jag trodde aldrig att denna dagen skulle komma. Kanske var det något med festivalen som fick mig att sluta känna lika förbannat som innan. Kanske var det alla okända läppar jag kysste eller så är det för att jag faller så lätt för smicker. Kanske är det så att min hjärna helt enkelt har fattat att jag är för bra för någon sådan som du. 


Men jag är inte bara över. Jag är också rädd. Rädd för att kärheten och besattheten ska komma tillbaka. Att den ligger och lurar runt hörnet och vilken sekund som helst ska komma och klamra sig fast vid mig igen. Tänk om det är så att jag inte alls är över. Vad är jag då? Om jag inte är kär i dig längre men heller inte över dig, vad fan är jag då? 


Kanske är det så att en rödhårig person har etsat sig fast i mitt huvud och även om jag inte borde och även om jag inte förstår varför så sitter hen liksom kvar. Dumt nog. Det kanske är därför mitt hjärta beter sig som det gör. Önskar bara att jag visste och att jag kunde sätta ord på alla känslor som flänger och far. 

19

"Jag är en pojke med en del problem och jag förmodar att de flesta av dom är självförvållade. "Ofta blir det vad man gör det till", säger John Blund. Jag antar att han har rätt, som vanligt. Alla gudomliga makter. Håll mig alltid i minnet."

18

Kanske är det bara bra att du inte åker med denna festival. Med tanke på hur dåligt du får mig och må och hur arg du kan få mig att bli genom att bara existera. Genom att bara öppna din mun. Att gå på dina jävla ben. 


Nej. Bra är det. Jag ska ha så förbannat kul. Och så ska jag hångla något förbannat. 

17

Varje gång du ler hugger det till i mitt bröst. 

16

Idag trodde jag att jag var så over dig. Jag hade fel. Jag är inte over dig. Inte ens lite. Förbannat också. 

15

Jag undrar om du är medveten om vad du gör med mig. Hoppas du är det. Hoppas att du ligger vaken om nätterna och har ont i hela kroppen för att du skadar mig genom att bara existera. Din jävel.

14

Lockar. Dessa förbannade lockar. Vad är det ni gör med mig? Varför är det alltid lockarna jag faller för? Guldiga som bajsbruna. Det är ändå lockar. 


Sam, du förstår. Varför är det alltid lockar?  






Och så sitter jag här. Med lockar. På huvudet. Snälla skjut mig. 

13

Jag är nog som Skorpan. Men i det sista dödshoppet ska jag också bli ett Lejonhjärta.

12

Gråter. Tårarna kan inte hejdas. Det var längesedan jag grät så här mycket. 


Senaste gången var i ett trapphus. Det var hysteriskt. Jag tror att jag lämnade kvar alla tårarna där, på golvet, för jag har inte kunnat hitta dom någonstans. Förrän nu. Jag hoppas inte att någon halkade på dom under tiden.   




Vad är det som gör så ont? Vad är det som gör att jag jämt känner mig ledsen och ensam? Övergiven. Borttappad. Vilsen. 


"Är jag en astronaut? Är jag så ensam?" 




Behöver bara någon som förstår. Som kan klappa och trösta. Som Sam. Sam jag önskar att du var här. Och i kväll vet jag vart du är. Där jag också skulle vara men inte är. Varför är jag ledsen, Sam? Varför värker hela kroppen? Prata med mig. 

11

"Det är tårar
Kan man gråta som en karl?

Snälla sluta lyssna
Glöm allt jag sa



Jag mår bra
Du måste lämna mig i fred"


Nej, jag mår inte bra. Du får inte lämna mig i fred

10

Väntan. Denna ständiga väntan. På svar som aldrig kommer. Att få en hjärtattack varje gång telefonen plingar till. Och besvikelsen man får när man inser att det inte alls var det svaret man väntade på. Väntan kan ibland vara värre än att krossas under vackra fötter.

"Flickan i blommig klänning. Hon med ögon av silver, med hår av guld, med kinder som rosor, med lockar som vågor, hon som alltid krossar mig under foten... Kras." 

Fast ditt hår är fortfarande inte av guld och dina ögon är knappast av silver. 

9

Ibland tror jag att jag älskar dig. Sen inser jag att det inte kan vara sant för vem kan älska någon som bara bryr sig om sig själv? Tydligen jag. 


Nej. Jag älskar inte dig. Det är svårt att älska. Stort att älska. Och tydligen var inte du och jag stora nog.

8

smärta: 

subst. lidande, plåga, pina, värk, ont; sorg, saknad, bedrövelse. 

verb. göra ont, värka, ömma, pina, plåga, svida; bedröva, göra sorgsen gräma. 

7

Ta mig tillbaka. 




Varför är du inte kär i mig? 


"För jag blir aldrig kär i nån. Sånt där är slöseri med tid" 


Varför slösar du inte bort ditt liv?  




Ta mig tillbaka. Snälla bara ta mig tillbaka.  

6

I kväll vill jag inte att det ska ta slut. I kväll vill jag att min mobil ska vibrera 3.30 trots att det bara är måndag. I kväll vill jag höra din röst som ber mig att ta första bästa buss till din lägenhet som ligger i stan som alltid sover.


Om i kväll hade varit för 50 dagar sen hade det här varit möjligt. Då hade min mobil kunnat vibrera 3.30 och jag hade kunnat ta första bästa buss till din lägenhet som ligger i stan som alltid sover. 


Men i kväll lever jag i en värld som är orättvis och lägenheten i stan är inte längre din. Bilderna på de vita väggarna finns inte längre kvar och nu är det någon annan som steker hamburgare i ditt minimala kök. Min mobil kommer inte att vibrera 3.30 och jag kommer aldrig mer få höra din röst som viskar att du tycker om mig.  


I kväll vill jag bara ha dig. Ha dig till att vilja ha mig. 

5

Jag vill ha din ryggrad här
Fäst den i mig

4

Jag saknar telefonsamtalen. Vi kunde prata i timmar även om vi ibland inte hade något att säga. Det blev mest nervösa fnissningar. Du brukade ringa när du var full. 3.30 på fredagskvällar. 

"Du är den enda personen jag fylleringer till" 

Du ringde bara för att prata. För att prata med mig. Mig av alla. Du hade kunnat ringa vem som helst. Vem som helst. Ändå var det min telefon som började vibrera mitt i natten. 

”Jag tycker om dig kom till mig sov hos mig va med mig”   

Det var alltid du som avslutade samtalen genom att somna i andra änden. På morgonen efter kom det alltid förlåtattjagväcktedig-sms men det gjorde ju ingenting. Det gjorde ingenting att du väckte mig mitt i natten. För det var ju du. Dig som jag var kär i. Som jag är kär i. Sådana samtal kan man knappast trycka bort. 

Därför stänger jag inte av ljudet på min telefon när jag går och lägger mig längre. Särskilt inte på fredagar. Rädd för att missa ett samtal. Rädd för att missa ett samtal jag vet inte kommer komma. Ändå kan jag inte sluta hoppas. 

3

I morgon är det 30 dagar. trettio. hela. dagar. 


Från att se dig nästan varje dag i korridoren, till att inte veta nästa gång man får se ditt ljuva ansikte. Man går nästan sönder när man tänker så. Att jag kanske aldrig, någonsin, få se dig och dina fula tänder igen. Inte höra din lena sammetsröst. Inte få känna din kropp mot min. Att aldrig mer få ha ditt ansikte mellan mina händer. 


Och ändå bara trampar du på mig. Fortsätter. Det är nog tystnaden som är värst. Att veta att du inte bryr dig om mig. Att du inte bryr dig om mitt trasiga hjärta. 

"Hon är för mäktig, den där flickan. Trampar bara rakt fram, fast nätt och vackert. Men hon trycker ändå ner mig så obarmhärtigt." 

Så är det. Fast du har inte guldhår. Det är mer smutsbrunt. Bajsbrunt. Ibland önskar jag livet ur dig. Men bara ibland. 

2

Sam. Sam. Är du där? Dina hjärtslag hörs inte lika tydligt längre. Ditt blonda hårsvall finns inte längre kvar i ögonvrån. Sam, var är du ikväll?

Kommer du ihåg när vi byggde luftslott? Kommer du ihåg det, Sam? Det var så kallt och mörkt. Det enda som lös upp den gråa asfalten var ljuset från en gatlampa. Men trots mörkret och kylan så var jag varm inombords. Min kropp smälte till ljudet av din tröstande röst. Din röst som berättade om hen mitt hjärta hade förlorat sig till. 

Min sol. Vi är lika hearbroken båda två. 

”Nej åt det gamla skall vi binda vackra kransar”  

1

Mitt lejonhjärta slår och slår. Bultar. Dunkar. Trummar. River. Skaver. Värker. När ska det sluta göra ont? 

Jag är kär i någon. Jag är kär i någon som inte är kär i mig.