64

Hela kroppen vibrerar av rädsla och skräck. Jag kan knappt andas längre. Kan inte se klart.  

63

83 dagar blir till 22 och nu var det dag och båda var nyktra. Du luktade inte lika gott som du brukar men jag slår vad om att du var vackrare. Några sekunder innan jag upptäckte att du stod lite längre bort sa jag till min bästa person som stod bredvid, att jag tror att jag älskar dig. Det var precis som om att du hade hört mig säga detta, för du dök upp precis vid rätt tillfälle och vinden var starkare då än innan. Jag visste inte hur jag skulle agera, vad jag skulle göra. Som tur hade jag en person med bättre än tankeförmåga än mig med mig och helt plötsligt stod vi mittemot varandra. Under ett tält i ett blåsigt Borgholm och du sa hej. Och jag sa mest ingenting men när jag mötte dina sköldpaddsögon visste jag att jag aldrig kommer vilja vara nära någon annan.

62

Imorgon ska jag till staden du bor. Jag vet inte om jag åker dit bara för att jag vet att du kommer vandra samma gator som jag, eller om det är för att jag inte kan vara kvar här. Det enda jag vet är att jag vill träffa dig. Jag vill se dina lockar. Känna din värme. Höra din ljuva stämma. Jag vill det för jag vet att du kommer vara nykter och jag med. Jag kommer se dig med glasklar blick och du kommer se mig lika skarpt tillbaka. Jag vill att du ska se rakt in i mig. 

61

"Mina vänner säger "vakna upp och sluta tänk på det" 

Men vet ni vad? Det är inte så förbannat lätt att sluta tänka på det. Att sluta tänka på dig. Det gick bra ett tag, men när jag sen träffade dig som hastigast den där septembernatten, var det som om muren jag byggt upp rasade lika lätt som ett fort av kapplastavar. 

"Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta" 

Ja, jag skäms för att gråta. För jag vet att du inte är värd en enda av mina dyrbara tårar. Du är inte värd att gråta kudden fuktig. Du är inte värd all min kraft och energi. 

"Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det" 

Du är kvar i mig, och jag vet aldrig om du någonsin kommer försvinna. Det bästa kanske vore att låta tiden gå. Att hoppas och sörja, hoppas och sörja tills du försvunnit av ren utmattning. Men det funkar inte så. Du är för stor för det. Du betyder för mycket. Man säger ju att tiden läker sår. Jag har väntat för många månader för att ens tro på att tiden någonsin kommer att läka några förbannade sår. 

"Livet innan det kunde jag, utan och innan
Jag kunde haft det så för alltid"  

Ibland tänker jag att det vore bäst om du aldrig hade pratat med mig den där gången. Dagen då det hela började. Om du aldrig hade visat något intresse eller om jag hade struntat i att kyssa dina läppar. Jag visste ju att det bara skulle leda till något ont. Och det gjorde det. Hela kroppen gör ont. Hjärtat. Huvudet. Fingrarna. Kroppen. Varje jävla del. 

"Men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade"

Jag föll som ett höstlöv i november och aldrig någonsin i hela mitt liv har jag varit så upp i öronen förälskad och lycklig och fnittrig och kär som jag var, är, i dig. Och ja, du kanske aldrig var kär tillbaka, kanske inbillade jag mig. Kanske sa du aldrig att du ville ha mig kvällen vi satt nakna i din säng och jag bad dig att aldrig någonsin lämna mig. Kanske stängde jag av när du sa att du inte tänkte lova. 

"Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans" 

Om du kommer nu och vill ha tillbaka mig, så vet vi båda att du kommer få det. Jag viker mig så lätt. Du har ju mig redan, du behöver inte kämpa eller imponera. Jag är din. Men du är inte min. Jag vet aldrig heller om du kommer vara det igen, eller om du ens var min de där veckorna när vi var ihop. 

"Mitt hjärta är ditt att förstöra"

Mitt hjärta är ditt. För all tid. För evigt. Det är väldigt lång tid. 

60

Alla gemensamma evenemang vi blir inbjudna till på facebook. Att se ditt namn på listan över människor som är inbjudna men inte svarat och som man vet aldrig kommer komma. För du bor inte här längre. Vi kommer inte längre sitta i en sunkig soffa bredvid varandra på torsdagar i en alldeles för kall lokal och kolla på filmer jag inte kan koncentrera mig på för att du befinner dig i samma utrymme som jag. Jag kan inte längre gå på saker med hopp i magen om att du kanske kommer vara där. För jag vet,  jag vet att du inte kommer vara där. Och det får mig att inte vilja göra saker längre. Det får mig att inse att jag lika gärna kan stanna hemma för jag kommer ändå inte ha kul utan dig. 

Idag är det 6 dagar kvar. Sen ska jag vara över. Sen ska jag vilja gå på fest även om du inte är där. 

58

Tänk vad kul det hade varit om det gick en enda dag utan att jag var ledsen eller tänkte på dig. Fan vad fint det hade varit, hade nog firat med en resa till Paris. 

57

FEELINGS ARE GAY

56

Spottar på dig och dina korvar i håret. På din falska röst. På dina äckliga skor och din fula mössa. På din illaluktande parfym och på alla dina fulrandiga tröjor. 

55

Varför finns jag? Vad är det för mening med min existens? Det enda jag vill är att få bli lite älskad på riktigt någon gång. Att få lite uppskattning utan att ens behöva ge av hela sin jävla själ först. Att inte alltid vara den första som hör av sig. Som bryr sig. Att inte vara den som inte kan leva utan någon annan.  

Så känns det ofta. Nästan hela tiden.  

Dessutom är du inte kär i mig. Och det är nog det som är det jävligaste av allt. 

54

Varför bor du inte här varför är du inte kär i mig varför vill du inte ha mig varför gillar du inte mina bilder på instagram varför hör du inte av dig varför smsar du inte emoji-smileysar varför älskar du mig inte varför hånglar du inte upp mig mot en vägg varför viskar du inte i mitt öra att jag är värd mer än allt fåglarna samlat varför varför varför

53

Om (när) du flyttar hit och blir kär i mig ska jag bjuda dig på skivfest. En skivfest går ut på att man bjuder in sina finaste personer (jag ska bara bjuda dig) och ber dem ta med sig sin bästa skiva. Sen lägger man madrasser på golvet och äter kopiösa mängder godis och dricker antingen öl, starksprit eller läsk och bara lyssnar (och hånglar) tills man får ont i öronen (och munnen) och solen är på väg upp. 

52

Jag vill att du flyttar hit. Jag vill att du flyttar hit så att du kan bli kär i mig. Så att du kan bli helvetesolyckligtdödskär i mig och jag ska bara vända dig ryggen till, i början, så att du ska få gå ner på dina bara knän och böna och be om att jag ska älska dig tillbaka. Och efter ett tag ska jag säga "okej då" och slänga med håret. 

Och du ska slicka marken jag går på. 

51

Varje gång jag ser att du gillar bilder på instagram på andra som är mycket vackrare och finare än jag hugger det till i mitt bröst och det enda jag vill är att springa upp på ett tak och skrika att du kan dra åt helvete. 

50

Jag orkar inte din perfektion. Jag orkar inte din finhet. Jag orkar inte vara kär i dig längre. 

49

Jag ville aldrig släppa taget. Du luktade gott, som vanligt. Och du hade på dig någonting jag knappt hann uppfatta. För helt plötsligt var du borta. 

Du hade tydligen låtsas att du inte visste vem jag var. Spelat dum. Jag förstod inte riktigt vad du ville uppnå med det där. Var det var du ville bevisa. Och jag förstår inte varför jag 10 minuter senare satt och skakade på en busshållplats. Med rinnande ögon och näsa och en käke som tuggade tuggummi hårdare och fortare än någonsin förut. 

Jag förstår inte varför jag inte kan andas. Jag förstår inte varför hela min värld snurrar och jag förstår fan inte varför jag ens gick fram till dig. Du är inte ens värd en blick. Ett ord. Du är inte ens värd en jävla tanke. 

48

Jag har nog tappat andningsförmågan helt. Jag skakade hela bussresan hem. Jag skakar fortfarande. 

Efter 83 dagar. Jag träffade dig. För ungefär 60 minuter sen stod vi mittemot varandra. Du kramade mig. Jag kramade tillbaka. 

Fan. Jag tror jag dör nu. 

47

Du har ett leende som dödar. Ett leende som dödar mig gång på gång men denna gången är jag osäker på om jag kommer att återuppstå. 

46

Drömmer om ett enda stort hus fyllt med lycka, kyssar och glass. Där ska vi bo. Sam och jag. Och alla våra älsklingar. 

45

Idag. Ikväll. Inatt. Jag kan inte andas. Jag kommer inte kunna andas. För jag inser att jag är fortfarande är kär i dig. Och just nu känns det som om jag alltid kommer vara det. Som att jag aldrig någonsin kommer komma över dina lockar. Aldrig någonsin vilja ha någon annan bredvid mig. 

Det finns ingen mening med att gå till skolan. Det finns ingenting där för mig att hämta. Det enda som betydde något förra året var att du gick där. Jag kunde gå till skolan med ett förstört huvud endast för att jag visste att vi åt lunch samtidigt. Skolka från lektioner för att planlöst ströva omkring, kanske stöta på dig. Det kan jag inte längre. Dem jävlarna har till och med tagit bort alla bilder på dig i biblioteket. Det finns inte en enda sak kvar på anslagstavlan som kan accosieras med dig. Allt är borta. Det är som om du aldrig har funnits. 

Är det ingen som fattar? Ingen jävel som förstår eller? Ibland vill jag slå mig själv för att det inte är okej att känna som jag gör. Det är inte okej att känna något för någon som brydde sig i 1 månad. Det är inte okej att ens visa det minsta av alla respekter för någon som trampar på ditt hjärta. Inte ens nätt och vackert.

Ikväll är det okej att vara ledsen. Inatt också. Förmodligen imorgon med. Men om 15 små dagar ska jag vara över dig. Det är okej att vara ledsen fram tills dess. Men sen ska det vara över. Så jävla över. 

44

I början av sommaren, bara någon vecka efter att du hade sagt att du inte ville, klippte jag av mig håret. Det enda jag kunde tänka på den veckan var om du skulle märka det. Om du skulle säga att min frisyr var jättefin. 

- Hur jättefin? 
- Fin nog att att fälla alla träd i skogar världen över. 

43

Jag vill träffa dig. Jag vill träffa dig nu med en gång. Jag vill att du ska titta på mig. Röra vid mig. Sakna mig. Pressa din kropp emot min. 

Idag är det 77 dagar. Sjuttiosju långa helvetesdagar. Den 17 september bestämmer jag att det är slut. Då har jag gråtit tillräckligt. 

42

Jag sparar varenda gif på Bob Dylan jag ser. Jag vet inte varför jag gör det längre, kanske för att jag fortfarande hoppas på att jag en dag ska kunna skicka alla dessa till dig. 

Jag ska skriva "Tänkte på dig, honey" 

Och du ska svara något i stil med "Men darling vad fint av dig, min kropp pirrar av lycka kom hit så hånglar vi"  

Och jag ska komma. Och vi ska hångla. Och allt ska vara som förut. Precis som förut.