lördag 29 september 2012

61

"Mina vänner säger "vakna upp och sluta tänk på det" 

Men vet ni vad? Det är inte så förbannat lätt att sluta tänka på det. Att sluta tänka på dig. Det gick bra ett tag, men när jag sen träffade dig som hastigast den där septembernatten, var det som om muren jag byggt upp rasade lika lätt som ett fort av kapplastavar. 

"Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta" 

Ja, jag skäms för att gråta. För jag vet att du inte är värd en enda av mina dyrbara tårar. Du är inte värd att gråta kudden fuktig. Du är inte värd all min kraft och energi. 

"Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det" 

Du är kvar i mig, och jag vet aldrig om du någonsin kommer försvinna. Det bästa kanske vore att låta tiden gå. Att hoppas och sörja, hoppas och sörja tills du försvunnit av ren utmattning. Men det funkar inte så. Du är för stor för det. Du betyder för mycket. Man säger ju att tiden läker sår. Jag har väntat för många månader för att ens tro på att tiden någonsin kommer att läka några förbannade sår. 

"Livet innan det kunde jag, utan och innan
Jag kunde haft det så för alltid"  

Ibland tänker jag att det vore bäst om du aldrig hade pratat med mig den där gången. Dagen då det hela började. Om du aldrig hade visat något intresse eller om jag hade struntat i att kyssa dina läppar. Jag visste ju att det bara skulle leda till något ont. Och det gjorde det. Hela kroppen gör ont. Hjärtat. Huvudet. Fingrarna. Kroppen. Varje jävla del. 

"Men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade"

Jag föll som ett höstlöv i november och aldrig någonsin i hela mitt liv har jag varit så upp i öronen förälskad och lycklig och fnittrig och kär som jag var, är, i dig. Och ja, du kanske aldrig var kär tillbaka, kanske inbillade jag mig. Kanske sa du aldrig att du ville ha mig kvällen vi satt nakna i din säng och jag bad dig att aldrig någonsin lämna mig. Kanske stängde jag av när du sa att du inte tänkte lova. 

"Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans" 

Om du kommer nu och vill ha tillbaka mig, så vet vi båda att du kommer få det. Jag viker mig så lätt. Du har ju mig redan, du behöver inte kämpa eller imponera. Jag är din. Men du är inte min. Jag vet aldrig heller om du kommer vara det igen, eller om du ens var min de där veckorna när vi var ihop. 

"Mitt hjärta är ditt att förstöra"

Mitt hjärta är ditt. För all tid. För evigt. Det är väldigt lång tid. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar