88

"if i told you i loved you would you reach out and touch me 
you taste like the ocean and your body’s disgusting "

87

Och det känns precis som att jag ska kvävas. Hur mycket sms och kärleksförklaringar jag än får så ligger jag ändå här och stirrar i taket och hela jävla kroppen gör ont. Och jag vet inte varför. Jag vet inte om det är för att du inte sa någonting igår. För att hela tiden jag satt bredvid dig var tyst och frånvarande. Var det på grund av mig? Var det för att jag kom som du blev tyst? Var det för att du inte kan andas normalt i min närvaro? Är det för att du hatar mig? 

Jag vet inte om det är så bara för att det är så. För ibland gör bara kroppen ont och gråten ligger på lur i varje hörn och bakom varje skugga. Kanske är det för att maten jag äter inte smakar särskilt vidare. För att brodern som sitter mittemot tuggar långsamt och jag alldeles för fort. 

Jag vet inte om det är så för att du och en vän hade pratat om mig igår. Sagt obegripliga saker jag egentligen inte förstår ett strunt av. För att du sa att hjärtat mitt inte alls var krossat. Att du var snäll egentligen och att ibland händer bara dumma saker. Menar du då att det som var dumt var att du låg med en annan, istället för mig? Eller att själva idéen om att ens bjuda in mig till din lägenhet den där dagen var korkad? Menar du att du ångrar dig? 

Och nej, lilla hjärtat. Varje gång jag är på fest snackar jag inte skit om dig. Bara om du kommer på tal och då brukar det hända att jag stänger in mig på toaletten och gråter istället. Du kan vara lugn. Du vet ju att alla älskar dig ändå. Och att din charm alltid kommer finnas kvar och krossa flera hjärtan än bara mitt. För som sagt så lyssnar ingen på vad jag har att säga. De har väl tröttnat. De har väl trott att jag ska gå vidare. Men det är inte så enkelt som man tror när du jämt kommer på tal eller när dina lockar dyker upp här nere allt oftare. Det är inte så jävla enkelt. 

86

"Jag sparka i gruset och tänkte på dig" 

Jag sparkar i snön, men jag tänkte fortfarande på dig. 

"Jag vill ha dig se dig va med dig" 

Jag vet inte. Jag vet fan inte. 

85

Du suger ur nästan precis all min kraft bara genom att ditt ben snuddar vid mitt. Du tar ännu mer när du tittar på mig. Men precis det lilla som jag har kvar för att orka överleva, det tar du när du kysser mig en allra sista gång och nu är jag förlorad för evigt. Nu finns det ingen återvändo. Nu finns det bara en enda sak som är kvar och som är min, och den ska du aldrig få. Aldrig någonsin. 

84

Ja och nu har det på pricken gått sju månader och inte fan är jag lagad för det. Inte mobilen heller för den delen. Jag undrar om du tänker på mig när jag lägger fram den på bordet bredvid din. 

83

Det spelar ingen roll. Det spelar ingen som helst jävla roll hur nära du än sitter och hur pratsam du än är för jag vet att det aldrig kommer vara mig du väljer. 

82

Och jag minns dig innan sömnen tar mig 

Små tistlar i mitt bröst

Och jag hoppas att du inte har det bra 

Jag vill att du ligger vaken som jag 

81

Vill skriva: KAN DU SLUTA VARA SÅ JÄVLA ATTRAKTIV DU DÖDAR MIG.

Skriver istället: Absolut ingenting.  

Förstår inte ens vad det är jag ser som attraktivt. Jag förstår verkligen inte. Men det är så förbannat sjukt att man kan attraheras av en person så mycket som jag attraheras av dig. Fullkomligt dödsfarligt. Du gör mig fullkomligt dödsfarlig när du håller på sådär och bara bär svart och säger korkade saker och skrattar fult och när du ler ditt sweet little leende med hela ansiktet. Hatar dig. 

Ja men det gjorde i alla fall inte ont i hjärtat när jag satt bredvid dig på en stol på platsen som är vår. Inga dubbla slag och inga knytnävar. Faktiskt ingenting alls. Kanske lite när du spelade Always on my mind med Joel Alme. 

"But I guess that you where always on my mind, should have told you sometime"

Ja, you are always on my mind. Felet är bara att jag sa det till dig och inte fan lönade sig det. Och inte fan kommer du bli kär i mig hur mycket jag än skrattar och tindrar med ögonen. Slänger med håret och ler mitt allra gulligaste leende. Tittar under lugg och säger "Darling du var inte ens född då". Det kanske är dags att inse det nu. Det är dags att inse det. 

80

Tar tillbaka allt jag skrev igår. Allt precis allt. Jag är inte kär i dig längre. Okej. Jag är inte kär i dig. 

79

DET GÖR SÅ JÄVLA JÄVLA ONT HUR FINT MITT JÄVLA NYÅR ÄN VAR OCH HUR MYCKET JAG ÄN SKRATTAT DET GÖR SÅ ONT ATT HELA KROPPEN SKAKAR OCH HUVUDET VÄRKER OCH DET SPELAR INGEN ROLL HUR MYCKET JAG FICK HÅNGLA FÖR DET VAR INTE MED DIG DIG DIG DIG DIG DIG OCH JAG HATAR DET JAG HATAR DET JAG HATAR DET JAG HATAR MIG

78

"Visst var det vackert när vi härjade och jag önskar att vi kände likadant.  

Oändligt långt bort är du, och över alla andra. 

Var är du någonstans? Jag hörde rykten om att du gått under jorden. 

Var är du nu, var är du nu? 

Det kanske kommer hända igen men det verkar som om vi har tappat allt. Som om vi har tappat allt. 

Jag önskar att vi ses igen. Jag önskar att vi ses igen. Kan vi aldrig ses igen?" 

77

Nytt år. Nya möjligheter. Eller???

Vill mest kräkas, och inte vet jag varför. Inte är det för all alkohol jag hällt i mig under kvällens lopp, och inte heller är det för att jag inte ätit på hela året. Det är inte för att jag var den som lämnade efterfesten först av alla. Och inte för att huvudet skaver och hela mitt ansikte är fullt av läppstift från en blondin och glitter från en annan. 

Kanske är det för att jag hånglade med någon annan innan, under och efter tolvslaget. Någon som inte var du trots att dina lockar befann sig på samma torg som jag. Kanske är det för att du förmodligen hånglade med någon annan som inte var jag. Kanske för att du pussade mig rätt på munnen, ett kort gott nytt år, men sedan försvann därifrån. Du krossar mitt jävla hjärta när du gör så. Vet du det? När du kramar alla andra lite extra länge men inte mig. När du pratar och ringer och röker och pussar de som ska vara mig närmast om hjärtat, inte dig. Det får mig att vilja kräkas. Det får mig att vilja kräkas på dina skor och dina lockar och din fula telefon och i din brevlåda. Men mest på mig själv som känner så. 

Just nu kanske du är på festen jag för 42 minuter sedan lämnade. Festen där dansande och pussande med inte så jätteokända människor ägde rum. Där det var två bästisar och två till som är minst lika bra. Kanske är du där nu. Och kramar och pratar och ringer och röker och pussar de som ska vara, är, mig närmast om hjärtat. Och när jag tänker på att du kanske är där jag också borde vara får det mig att vilja kräkas så mycket att jag inte ens kan hålla det inne längre. För jag är kär i dig fortfarande. Jag måste nog vara det.