77

Nytt år. Nya möjligheter. Eller???

Vill mest kräkas, och inte vet jag varför. Inte är det för all alkohol jag hällt i mig under kvällens lopp, och inte heller är det för att jag inte ätit på hela året. Det är inte för att jag var den som lämnade efterfesten först av alla. Och inte för att huvudet skaver och hela mitt ansikte är fullt av läppstift från en blondin och glitter från en annan. 

Kanske är det för att jag hånglade med någon annan innan, under och efter tolvslaget. Någon som inte var du trots att dina lockar befann sig på samma torg som jag. Kanske är det för att du förmodligen hånglade med någon annan som inte var jag. Kanske för att du pussade mig rätt på munnen, ett kort gott nytt år, men sedan försvann därifrån. Du krossar mitt jävla hjärta när du gör så. Vet du det? När du kramar alla andra lite extra länge men inte mig. När du pratar och ringer och röker och pussar de som ska vara mig närmast om hjärtat, inte dig. Det får mig att vilja kräkas. Det får mig att vilja kräkas på dina skor och dina lockar och din fula telefon och i din brevlåda. Men mest på mig själv som känner så. 

Just nu kanske du är på festen jag för 42 minuter sedan lämnade. Festen där dansande och pussande med inte så jätteokända människor ägde rum. Där det var två bästisar och två till som är minst lika bra. Kanske är du där nu. Och kramar och pratar och ringer och röker och pussar de som ska vara, är, mig närmast om hjärtat. Och när jag tänker på att du kanske är där jag också borde vara får det mig att vilja kräkas så mycket att jag inte ens kan hålla det inne längre. För jag är kär i dig fortfarande. Jag måste nog vara det.