37

Imorgon är det första dagen i skolan. Första dagen i skolan du inte längre går i. Jag behöver inte längre gå omkring med hjärtat i halsgropen, rädd för att stöta på dig i korridorerna. Jag behöver inte varje dag tänka på hur jag ser ut. Inte noggrant granska mitt ansikte i den smutsiga toalettspegeln innan jag lämnar min trygga våning. Aldrig längre att jag behöver tänka vart jag sätter fötterna i matsalen och mina händer behöver inte längre hålla brickan med mat krampaktigt. Men vet ni vad? Det ska inte ens bli skönt. Jag vill att du ska befinna dig i samma byggnad som mig. Jag vill hålla matbrickan krampaktigt och jag vill dö varje gång jag möter din blick. Jag vill planera mina korridorsbesök efter ditt schema och jag vill hitta på anledningar till att lämna klassrummet och ströva omkring och kanske hoppas på att stöta på dig. Jag vill att du ska le mot mig i trappan. Jag vill att du ska sätta dig bredvid mig på bänken i skolparken. Jag vill känna igen dina lockar på flera meters avstånd och jag vill kunna veta när du har på dig nya kläder. Jag vill att du som vanligt ska beställa en cola och en chokladboll i caféterian. Aldrig att jag vill att det ska bli som förr men inte heller vill jag gå vidare. Det enda jag vill är att vi ska stanna kvar i veckorna då allt faktiskt var bra. Veckorna du höll om mig hårt och veckorna jag grät som aldrig förr.