ANDAS DJUPT I MIG TILLS JAG ÄR DIN

Det handlar inte om dig längre. Du är borta för längesen och ersatt med någon annan. Någon med brunt hår och bruna ögon och fräkniga kinder och jag tror jag är kär. Igen. Och anledningen till varför jag ens tar upp det här är för att det känns likadant. Allt är helt annorlunda men vissa små detaljer påminner mig så enormt om sommaren för två år sen. Hur du lånade ut en tröja till mig men inte fick tillbaka den förrän månader senare. En svart collagetröja ligger nu på golvet i mitt rum. Jag fick den natten efter att vi låg med varandra igen efter ett år av längtan (från min sida) och du lovade mig saker. Sa saker jag blint trodde på och kanske fortfarande gör trots att jag inte vill ge mig själv några förhoppningar. Du var den första och just nu känns det som den sista och varje gång ditt namn dyker upp på skärmen står hjärtat på riktigt still i en millisekund. Du hade en flickvän du gjorde slut med och här står jag. Med hjärtat rakt ut. Ber dig att älska mig. 

Jag hade glömt hur det kändes men nu är allt klart igen. Lejonhjärtat pumpar och slår och försöker hitta en mening i allt det kaotiska men det slutar i katastrof och tårar i sängen. Som vanligt. 

Det är på riktigt igen.